Författare av "Stjärnskådaren från Nabta Playa"
Ett magiskt äventyr i forntida Egypten:
Leoni är 17 år. Efter en naturkatastrof där hans mor och syster omkommer ger han sig med sin far iväg på en resa genom norra Afrika till Nabta. Där utbildar han sig till stjärnskådare. Han får lära sig se med sitt hjärtas inre kammare, blir förälskad i den vackra Muroa och lär sig om stjärnorna. Men fadern får ett uppdrag i Giza, och där tar Leonis äventyr ny fart. Han träffar läraren Tishan som lär honom om Sfinxens hemligheter. Men till Giza har det kommit ett nytt folk som är ute efter att ta över makten, och de är också medvetna om Sfinxens dolda skatter. Ska Leoni och Tishan lyckas hindra de nyas planer, och vilka hemligheter döljer sig egentligen i Sfinxen?
Stjärnskådaren från Nabta Playa är en berättelse som utspelar sig för 8000 år sedan i ett Egypten du inte visste fanns. Ett äventyr fullt av spänning, mystik och kärlek.
Några läsarröster:
"Nu är den äntligen här boken Stjärnskådaren från Nabta Playa! Den har rest hela vägen från Sverige till Anderna, och snabbt lästes den ut, med ivrighet varje dag längtade jag tills kvällen kom så att jag kunde dras in i den magiska världen igen. Magnus fångar mystiken från uråldriga Egypten, med aktiverande ljuskoder, kärlekshistoria och hjärtats väg."
- Angelica Ramos Eklund.
"Har nu läst ut boken Stjärnskådaren från Nabta Playa, vilken var fantastiskt upplysande och spännande. En del av mig längtar redan till att höra om fortsättningen om vad Leoni och Muroa möter an därnäst.
Där var så många fina budskap. Varmt tack för att du skrivit och givit ut denna bok."
- Mikaela
Så här skriver #boktanten om min roman: "Oj, här är en märklig bok, på ett positivt sätt. Den känns som en mix av historisk roman (den utspelar sig för 8000 år sedan), sci-fi och fantasy.
I ”Stjärnskådaren från Nabta Playa” får vi en inblick i hur man utbildade sig till stjärnskådare i Egypten. Det är mycket filosofi, religion, astronomi, magi och andlighet, ämnen som kan vara ganska tunga. Men trots det upplever jag boken som lättläst och faktiskt lite spännande.
Magnus Lindblom skriver på ett fängslande sätt och intrigen har hela tiden ett lagom driv framåt. Jag tror att han ett väldigt stort intresse för denna typ av frågor för det känns verkligen som om han vet vad han skriver om. Med det sagt kan jag absolut rekommendera boken till dig som gillar mystik, spänning och astronomi."
Du kan lyssna på en intervju där jag pratar om boken och mitt skrivande:
Här är inledningen till min roman "Stjärnskådaren från Nabta Playa".
Katastrofen
De har kommit från när och fjärran. Magiker, helare, visa män och kvinnor är här för att delta i festligheten i Mobunga, den heliga platsen i kungariket Vam. Alla är samlade kring den heliga sten som enligt sägnerna har ramlat från himlen i urtiden och som nu fungerar som en plats för heliga ritualer och ceremonier. Stenen sägs bära på en helande kraft. Svårt sjuka blir botade, magiker och spåmän kan ibland med dess hjälp se in i framtiden. Gamla människor berättar om en profetia att det en dag ska falla en ny sten från ovan och bringa kaos och förödelse. Men det är få som tror på detta, för hur ska ännu en sten kunna falla på exakt samma plats?
Med på festligheterna är Leoni med sin pappa Adamu och sin farbror Kilano. Leonis far och farbror är medicinmän. Kunniga i växternas och mineralernas helande krafter hjälper de många i byn där de bor. Leoni vill också bli medicinman när han blir vuxen, men än är han bara 17 år och går i lära hos sin far. Under festligheterna är det meningen att Leoni ska genomgå en invigning och ett prov för att testa om han är lämplig att bli medicinman på riktigt, och han är väldigt nervös inför det. Av Leoni krävs inte bara kunskap om växterna, deras verkan och växtplatser och hur han botar med dem – han behöver även gåvan att med intuitionens hjälp veta vilken växt som passar till just den person som behandlas. Har Leoni den gåvan? Han har förberett sig i månader, men han har fortfarande mycket tvivel på om han kommer att klara provet.
Det börjar skymma och det förbereds inför kvällens och nattens händelser. Stora eldar tänds runt den heliga stenen. Kött grillas på stora spett, färska bröd gräddas och härliga dofter av kryddor och nybakat bröd sprids när festmåltiden ställs i ordning. Adamu stannar ibland till och hälsar på någon bekant medicinman, och Leoni ser sig också om efter kamrater. Så samlas alla vid den stora stenen, och rikets huvudschaman – en omfångsrik och skäggig man med djup stämma – påkallar deras uppmärksamhet:
‒ Jag hälsar er alla, visa män och kvinnor i kungariket Vam! Denna natt firar vi magins ankomst till jorden. Det är också i natt som vi prövar noviserna som valt att gå medicinens och magins väg.
Han pratar med hög röst så att alla ska höra.
Men han avbryter sig, för han blir störd av ett upprört sorl från en grupp som står och pekar upp mot den mörknande himlen. Leoni tittar upp i den riktning de pekar och ser en ovanligt stor stjärna – som verkar växa i storlek, som om den närmar sig. Några skriker skräckslagna:
‒ Profetian! En ny sten faller över oss!
De upprörda rösterna tilltar och folk börjar bli oroliga. Nu ser stjärnan alltmer ut som ett eldklot, och det närmar sig med hög fart. Storschamanen höjer sin röst och försöker mana till lugn, men alla är väldigt upprörda.
‒ Det kommer hitåt! ropar någon och människorna börjar tumultartat skingra sig från samlingsplatsen.
Adamu tar Leoni och Kilano i hand och de springer bort från den heliga stenen för att komma i säkerhet.
‒ Fort! ropar Adamu med andan i halsen, vi tar oss upp på kullen där borta. Det känns säkrare.
Uppifrån kullen kan de sedan se hur eldklotet med ett våldsamt brak slår ner, inte långt från den heliga stenen där de nyss har varit. Flera mindre eldstenar faller ned i omgivningen. Det är en fasansfull scen som utspelar sig, och det går kalla kårar efter Leonis rygg. Människor som inte kommit undan krossas eller fattar eld och springer vrålande omkring, och en bränd doft sprider sig i luften. En kaskad av jord och damm far upp, och gräs och närliggande träd börjar brinna. Rop, skrik och veklagan hörs överallt. Många har dött genast, och ännu fler är svårt skadade.
De beslutar sig för att återvända till sin hemby, som inte ligger så långt därifrån. Många människor springer fram och tillbaka för att hjälpa de drabbade. När de kommer nära byn ser de att skadade personer även är från byn, för den har också träffats av en fallande sten. Byn är ett kaos av brinnande hyddor och människor som rusar omkring och försöker rädda skadade, boskap och andra tillhörigheter, och luften är full av brandrök som får Leonis ögon att svida. De letar efter sin egen hydda. Leonis mor och syster stannade kvar hemma, men nu syns de inte till någonstans, och både Adamu och Leoni blir oroliga. De får tag på en granne som de frågar om sin familj. Han säger att de med all säkerhet har blivit dödade av den mindre sten som fallit ned, men Leoni vägrar tro att det är sant. Tillsammans går de runt i den nästan ödelagda byn, men de finner inga spår av den saknade familjen – allt verkar nedbrunnet och förstört.
Förtvivlade ansluter de sig till en grupp överlevande, som gråtande och chockade betraktar förödelsen. Byns ledare är där. Han går runt bland de sörjande människorna och försöker ge tröst och hopp. När han får syn på Adamu säger han:
‒ Bra att ni är här. Vi behöver hjälpas åt att ta hand om de skadade och försöka ordna skydd och sovplatser för natten. I morgon får vi diskutera vad vi ska göra. Att bygga upp byn igen blir svårt. Många är döda och det mesta är helt förstört.
Adamu, Kilano och Leoni börjar det till synes ändlösa arbetet med att ta hand om folks skador, brutna armar och ben, sår och brännskador. Men framför allt behöver människor lugnas och tröstas. Som tur är har Adamus förråd av läkeväxter klarat sig undan, så det går ändå att göra skillnad. Det ordnas ett tillfälligt läger, där det serveras lite varm soppa, och alla får lite lugnande örtte att dricka.
Så småningom infinner sig trots allt ett visst lugn över situationen och de flesta kan somna. Leoni och hans far får till slut också gå till vila. Leoni somnar bums, helt utmattad. Men Adamu ligger vaken ett tag och tänker på vart de ska ta vägen. Om hans fru och dotter nu är döda känns tanken på att stanna i byn alltför smärtsam. Kanske de kan starta ett nytt liv någon annanstans? Han beslutar sig för att prata med Kilano och Leoni nästa dag, och ber att få vägledning av drömmarna under det som är kvar av natten.
I gryningen vaknar Adamu med ett fragment av en dröm i sitt minne. Han är förundrad, för han såg i drömmen en cirkel med resta stenar, i ett landskap som var främmande för honom. Det påminde inte om någon plats han känner till. Kanske byns ledare vet något som kan vägleda honom? När de andra har vaknat äter de ett enkelt morgonmål, mestadels i tystnad. Men Adamu ser att Leoni gråter, och han sätter sig bredvid sin son och lägger ena armen om hans axlar för att trösta. Stämningen är tryckt och osäkerheten inför framtiden hänger över dem som en tung, våt filt. Deras gamla liv är slaget i spillror. Var och hur finns hopp om ett nytt? Adamu vänder sig till Leoni.
‒ Jag hade en dröm i natt om en märklig plats. Det var ingen plats som jag kände igen. Jag ska prata med byns ledare om den, han brukar kunna ge råd. Följ med, det kanske kan ge oss någon idé om vart vi ska ta vägen.
De söker upp byns ledare. Han ser oerhört trött ut, ser inte ut att ha sovit alls under natten, men ler ett blekt välkomnande leende när de närmar sig. De sätter sig ner och Adamu berättar om den dröm han haft. Ledaren sitter tyst en lång stund, som om han letar i sitt minne. Så ser han upp på Adamu med en klar, djup blick.
‒ Det finns en plats, långt norrut, som heter Nabta. Det är en plats för studier av stjärnorna och universums magi. Jag tror ni bör bege er dit. Någonting säger mig att Leoni har sin framtid där.
‒ Nabta, säger Adamu fundersamt, det låter främmande och långt borta. Hur tar man sig dit?
‒ Om ni verkligen vill ta er dit så är det en lång väg. Jag vet inte exakt hur man kommer dit, men en grupp bybor har bestämt sig för att lämna byn i morgon och bege sig norrut mot Borkou. Ni kan slå följe med dem, så får ni fråga vidare om vägen vartefter. Jag ska se till att ni får förnödenheter så att ni klarar er på vägen. Samla ihop de tillhörigheter ni kan ta med och ta även med medicinväxter. Ni kan byta era läkekunskaper mot mat och vägvisning under färden, så går det lättare.
Adamu och Leoni tackar för hjälpen och lämnar ledaren.
‒ Nå, säger Adamu, och ser forskande på sin son. Vad tycker du?
‒ Det känns både läskigt och spännande samtidigt, svarar Leoni med ett visst darr på stämman – hans hals är torr av gråt och brandrök. Men vad gör egentligen en stjärnskådare? Och finns det magi i rymden? Jag trodde magin fanns på jorden, bland växterna, djuren och människorna?
‒ Det finns magi bland stjärnorna också, svarar Adamu. Men jag vet inte mycket om den. Jordens magi är mer användbar i vardagen, men det sägs att stjärnornas magi har stor kraft för den som kan tyda den. Så vad säger du, ska vi ge oss ut på det stora äventyret?
Leoni tänker en stund, känner sig villrådig, men sedan kommer en klarhet över honom:
‒ Ja! Det finns inget annat än sorg här i byn, och jag blir verkligen nyfiken på att träffa en stjärnskådare.
